Vi möter ofta en önskan om att genomföra stora förändringar i företag och organisationer med tillägget “…men rör för guds skull inte loggan!” Vi svarar oftast att det går, eftersom det finns många andra effektiva verktyg, än just att byta logotyp. Däremot så finns det en överdriven och ofta obefogad rädsla att inte våga förbättra och förädla en symbol eller ordmärke, utan att det uppfattas som en helt ny logotyp.
Logotypen är en av de viktigaste identitetsbärarna, med kopplingar både till arv och värderingar, och kan ha en upparbetad stor kännedom. Därför bör fler utvärdera om deras logotyp faktiskt är en oslipad diamant. Kanske har den aldrig fått uttrycka sin fulla potential? Kanske har den inte åldrats på ett värdigt sätt? Kanske är tanken bakom bra men hantverket inte klanderfritt? Kanske är den inte optimerad för digitalt bruk?
När vi uppdaterade Norstedts visuella identitet var det endast en smärre justering av vinkeln och längden på N:ets förlängning som gav den en modernare och enklare form. I Securitas fall ritade vi om varje bokstav från scratch och såg över färg, proportioner och storlek på cirklar och rektangel. Bättre läsbarhet och enklare reproduktion men med bibehållen igenkänning för allmänheten var målet.
Ovan finns ytterligare exempel på subtila förbättringar, där evolution gått före revolution. Resultatet är lika uppenbart såväl som lönsamt. Då skapar man ikoniska märken som Coca Cola, McDonalds och Nike som alltid bearbetar sina logotyper, men med sandpapper och aldrig med såg.
