Jag får skylta med min goda musiksmak och Spotify får synas i min statusrad.
Tänk dig en tillvaro där du kan välja hur du ska se ut. Där du kan rätta till saker du har sagt i efterhand. Där du alltid kan bestämma vilka sidor av dig själv du ska visa upp inför andra, och vilka sidor du ska dölja. En sådan tillvaro lever vi idag på sociala medier. Där har jag full kontroll över mitt personliga varumärke utåt. Vill jag framstå på ett visst sätt så kan jag göra det. I ”verkligheten” – IRL eller AFK om du så vill – har jag inte samma kontroll. Jag kan klä mig på ett visst sätt, men jag kan inte redigera bort en dålig hårdag.
Bloggandet blev så populärt för att folk älskar att synas, hör man ofta. Jag vill omformulera det till: Bloggandet blev så populärt för att folk älskar att synas på sina egna villkor.
Samtidigt har jag noll kontroll över vad andra personer säger och gör med mitt personliga varumärke på nätet. Jag kan inte kontrollera konversationen om mig själv. Det blir alltså extra viktigt för mig att synas på rätt sätt.
Så vad får detta för konsekvenser för ett företag som vill synas på sociala medier? Om sociala medier är mitt digitala ansikte utåt – hur vill jag då se ut? Idag, när alla företag vill göra virala kampanjer, vad ska de tänka på?
Många företag försöker belöna användaren med olika erbjudanden: ”Du får 50 % rabatt om vi får låna din statusrad!” Frågan är: kompenserar rabatten påverkan på det personliga varumärket? Oftast nej, skulle jag vilja påstå. Vill man till exempel skylta med rabattkuponger när man betalar i affären?
Ett företag måste istället försöka göra sitt budskap så intressant att jag vill umgås med det offentligt. Så intressant att det förskönar mitt digitala ansikte utåt, istället för att smutsa ner. Det är inte lätt, men nödvändigt.
Jag får skylta med att jag älskar New York och Resfeber får relevant uppmärksamhet.
